Birgitta Lillpers: Kälda, omslag 280x326 px
Birgitta Lillpers skriver platsens poesi, och aldrig mer så än i Kälda, som både beskriver en högst konkret källa – dit man går och hämtar vatten, dit djuren kommer för att dricka – och källan som metafor, att ösa ur. Kälda handlar också om att nöja sig med det som finns, här, rätt under näsan. Den är både sinnligt och sinnrikt, en naturlyrik som gör poesin även till en naturupplevelse.

Läs mer…

Eva Ribich: Härligheten, 280 × 326 px
Varför kastar vi oss ut när vi kan falla in är den centrala fråga Eva Ribichs nya diktsamling kretsar kring. Härligheten kan närmast liknas vid en existentiell resa, som tar läsaren från de skavande frågorna till de första trevande svaren. Från en allmänmänsklig vilsenhet till ett försök till en annan, ny början, där en större närvaro är möjlig. Härligheten är Eva Ribichs åttonde diktsamling.

Läs mer…

Hemmets lugna vrå, 280 x 326 px
Kristian Lundbergs nya diktsamling är en lyrisk monolog lika mycket som det är en diktsamling. Här är det rösten hos ett antal olika faktiska och fiktiva personer som plötsligt vävs ihop till en och samma röst. Det är till viss del Fru Fritzl som talar. Men det är också världens alla plastikkirurger som gör sina röster hörda. Vad händer när ondska och övergrepp blir vardag och normalitet? Och hur kan vi förstå vad som sker?

Läs mer…

Omslag, Jonas Brun: Omsorg (280 x 326 px)
Omsorgen bär samhället på sina axlar, den är tätt inkilad mellan människorna, den märks i både de största och de minsta tingen och ändå är den osynlig. Omsorg är en old-school diktsamling uppbyggd av enskilda dikter med titlar, som alla visar var sin facett av omsorg. Omsorg beskriver omsorgen i vardagen, i ett vårdyrke, i radhusträdgården, på smekmånad i Venedig, på en mors demensboende. Det är en bok om omsorgen när den blomstrar, när den överraskar, när den spricker och när den bara lämnat sorg kvar.

Läs mer…

John Webb: Terraform,_280x267
Urbaniseringen sker över hela världen, ibland i förfärande grad och till enorma kostnader för miljön och djurlivet. I denna bok är dock fotografierna från länder där förändringarna i allmänhet betraktas som relativt kontrollerade, och chockerande i kraft av sin omfattning eller hänsynslöshet. Likväl visar bilderna på vardagliga platser som ofta förbises vid den gradvisa förvandlingen av planeten till att helt domineras av mänsklig aktivitet och bosättning, där den naturliga välden inte längre har någon plats.

Läs mer…

Kristoffer Leandoer: Barn, 280 × 424 px
Vad ska vi ha barn till? I Barn paradiset och flykten därifrån undersöker Kristoffer Leandoer barnens roll i skönlitteraturen och blottlägger en pedofil litterär praktik där barnen systematiskt används till att legitimera vuxnas begär, nostalgi och dödsdrift. Barn är ett litterärt strövtåg i linje med författarens prisbelönta essäböcker Mask och Slut.

Läs mer…

Eva Ribich: Om ingenting annat innan, 280 × 326 px
Om ingenting annat innan är en samling dikter som rör sig från den yttersta cirkeln, till den innersta. Från bruset på Chicagos gator, vidderna av Lake Michigan och dess stränder – till förnimmelser och minnen som väcks till liv en sömnlös natt. Eva Ribichs sjunde diktsamling handlar om att leva med minnen av händelser som en gång rev upp tillvarons grund.

Läs mer…

Kerro Holmberg: Morgonen efter valet, 280 × 326 px
Nämligen så att jag tappade huvudet
som från en illa tillskruvad skyltdocka
Med ett ihåligt kras i gruset,
ögonvitorna blottade
och tungan som ett slängande roder
rullade det ned i ett sumpigt dike

Läs mer…

Hanna Hallgren: Ett paradis, fastän förtorkat, 280 × 346 px
Med Ett paradis, fastän förtorkat avslutar Hanna Hallgren den dikttriptyk som hon arbetat med sedan 2012. De två tidigare delarna är Den litterära vetenskapsteorin (2014) och Det som övar annorlunda likt ett hjärta (2016).

Läs mer…

Alice Kassius Eggers: Borderline, 280 × 326 px
Ett vittnesmål och en stöld. En sen sommareld och en flicka i Susanna Kaysens Girl, interrupted. Ärrvävnad och hästar, snubblande hastigheter och tjock stillhet. Vita rum och rävarna utanför. Vissa tal är absoluta, det talade ordet är det sällan. ”Något måste vara beständigt / Ingenting, inget som jag vet / Att allt brinner / Ja, att allt brinner”.

Läs mer…