Sex tidigare diktsamlingar har han bakom sig men över tjugo år har gått sedan den förra boken. När han nu, 63 år efter debuten med samlingen Guldlejonet, utkommer med sin sjunde diktsamling, är det är en bok som, för att citera ur John Swedenmarks efterord, är ”häpnadsväckande modern, i hantverket närmast omstörtande”. Här finns förvisso gott om teman som handlar om åldrande och vanmakt, men den konceptuella kraften finns kvar –- örat och strupen är intakta, liksom empatin.
1995 medverkade Augustin Mannerheim i Pequods OULIPO-nummer med ett antal Palindromier (spegelordsdikter). Det material han presenterar här består såväl av haikus som experimenterande prosalyrik; ständigt med samma kontroll över sångbarheten och rytmen. I samlingen ryms även översättningar av spansk poesi, som utan problem ryms inom det egna arbetet.
80 sidor, häftad.